image1

Månad efter månad har yogan lärt mig mer om självacceptans, självkärlek. Att jag är OK som jag är just nu, att allt är precis som det ska vara.

Våga Yoga – del 1.

Våga Yoga handlar om att inspirera och att få ännu fler att upptäcka och att ja…våga yoga!

Yogans kraft är enorm, det känner jag själv efter bara lite drygt ett år på mattan. Dels den fysiska biten, som är jättebra och härlig på alla sätt. Men det som verkligen fick mig att fastna var de mentala bitarna och den vänliga, utvecklande miljön.

Men nu lämnar jag över ordet till Petra, som relativt nyligen utbildade sig till Yogainstruktör. Jag upptäckte Petra via Instagram, och är en verkligt stor inspirationskälla.

Och här hittar du några lugna gratisvideos med Petra: https://www.online-therapy.com/yoga-and-meditation

Om vi börjar lite med hur resan började för dig.

Första yogaklassen jag gick på var på ett gym för över 10-12 år sen, en power-yoga klass. Jag blev lite medtvingad av en bekant. Jag minns att jag tyckte att det var så tråkigt och att jag bara väntade på att minuterna bara skulle gå. Jag blev inte alls svettig, jag kände mig stel och ovig, minns att händerna bara gled på mattan och att jag kände att det var “omöjligt” att bara stå i nedåtgående hund. Trots denna oinspirerande första upplevelsen med yoga testade jag yoga på gym vid lite olika tillfällen men med ganska mycket samma upplevelse och känsla.

Min kärlek-vid-första-ögonkastet-upplevelse med yoga hade jag många år senare när jag testade Bikram yoga på en yogastudio som låg bara några minuter från där vi bor i Malmö. Jag hade ett otroligt stressigt jobb vid den tidpunkten, tankarna snurrade dygnet runt och jag sökte efter något som skulle ge mig något annat att fokusera på, om bara för en kort stund.

Från första klassen var jag hooked. För mig var Bikram-yoga den mest utmanande fysiska upplevelsen jag någonsin upplevt, det var tuff yoga i ett fuktigt rum på 41 grader. Svetten rann från första stund och det var en evig kamp med mig själv att bara orka stanna kvar inne i rummet. Det var första gången på mycket länge där jag helt enkelt inte kunde fylla min knopp och kropp med jobbrelaterad ångest.

När jag utövade yogan var det det enda jag kunde fokusera på. Det var på sätt och vis mitt första möte med mindfulness. Jag märkte även kroppsliga förbättringar på mycket kort tid. Vecka för vecka kände jag hur jag blev vigare och vigare och för en stelis som mig var det underbart. Även min torra hud mådde så bra av att vara i varma rummet. Problemet med Bikram-yoga för mig var att för att uppleva den “euforiska” känslan som jag verkligen kände så behövde jag gå till studion minst 3-4 gånger i veckan. 1-2 gånger i veckan räckte helt enkelt inte.

Då kom kroppen inte riktigt ihåg den tuffa värmen och jag tvingades spendera kvällen på soffan, utmattad och med huvudvärk oavsett hur härlig själva klassen än hade varit. Med mitt stressiga arbete var 90-minuters yoga 3-4 gånger i veckan inte hållbart och det blev tyvärr bara glesare och glesare mellan tillfällena.

Vi flyttar några år framåt i tiden. Vintern 2012 blev jag sjukskriven för jobbrelaterad utmattningsdepression och därefter hade jag en utdragen förlossningsdepression. Jag orkade inte göra mycket mer än att gå långa promenader. Men så upptäckte jag en dag att Bikram-yogastudion som låg vid vår lägenhet hade flyttat några kvarter bort och utökat sina klasser med bland annat Vinyasa yoga och jag blev återigen nyfiken på vad yoga hade att erbjuda mig.

Min du-är-mitt livs-kärlek-upplevelse-med-yoga hade jag när jag tog min första klass med Vinyasa-läraren Lina Lindahl. Jag blev helt blown away av att yoga kunde vara på det här sättet. Lina spelade modern up-tempo musik, var avslappnad och skämtade samtidigt som hon var tuff och pushade alla studenter på ett sätt jag aldrig upplevt tidigare.

Det var ett underbart flöde mellan alla poser, nästan som en dans. Hon gav mig några enkla cues och helt plötsligt kunde jag stå på huvud, något jag testat under flera år men inte klarat. Från första stunden kände jag mig empowered och jag var minst sagt hooked igen. Men den här gången kände jag att det var på riktigt. Det här var hållbart, något som jag skulle kunna göra för alltid. Sen den dagen har yoga aldrig varit ett måste, istället har jag längtat efter att få gå på en yogaklass.

Den viktigaste lärdomen som jag bär med mig efter mitt första möte med yogan och min berg-och dalbanarelation till yoga är att det finns så många olika former av yoga. Jag är helt säker på att det finns en form som passar varenda en av oss. Så ge inte upp bara för att första klassen inte känns toppen! Sök vidare tills du hittar det just du behöver.

Ok, kanon! Vi går vidare till vad som fick dig att fastna och lite såna saker.

Det som först och främst fick mig att fasnta för yoga – Vinyasa-yoga – var att för första gången i mitt liv kände jag mig stark och kapabel. Jag visade för mig själv, klass efter klass att jag klarade av att göra poser jag aldrig trott att “lilla jag” skulle klara. Jag växte upp med en känsla av att jag var fysisk svag, feg, undvek saker för rädsla att misslyckas och nu plötsligt, 34 år gammal insåg jag att jag haft så fel om mig själv. Dom fysiska poserna var bara en manifestation för att våga testa nya saker, bli mindre och mindre rädd för att misslyckas, gå min egen väg och tro på mig själv UTANFÖR yogamattan.

Den andra stora anledningen är att jag innerligt känner att det kommer att vara mitt eviga sätt att ta hand om mig mentalt och fysiskt. Sen ung tonåring hade jag haft en problematiska relation till min kropp och tvingat mig till gymmet, ut och springa med mera som ett sätt för mig att bli smal. Efter att jag blev mamma flyttades detta utseendefokus till en enorm tacksamhet över vad min kropp är kapabel till att göra och denna tacksamhet har yogan bara förstärkt.

Efter många års sökande har jag verkligen hittat mitt sätt att ta hand om mig själv och det jag älskar med yogan är dess bredd. Just nu är jag väldigt inne på Vinyasa-yoga men om en tid kanske jag bara ägnar mig åt mediation och yin-yoga, vem vet!

Som en liten parantes så skulle jag inte säga att yoga per automatik är en aktivitet helt fri från prestationskrav. Det är syftet med yogan men inget som kommer gratis för alla, särskilt om du har en bakgrund i att värdesätta prestation. För mig har jag haft stunder där jag upplevt frustration och irritation över att inte kunna göra vissa poser.

Men detta är en del av min yoga-resa och något jag verkligen i efterhand uppskattar. Månad efter månad har yogan lärt mig mer om självacceptans, självkärlek. Att jag är OK som jag är just nu, att allt är precis som det ska vara. Yogalärarutbildningen som jag avslutade i september gav mig en “quick-learning” i detta. Om jag bara hade gått på yogaklasser hade nog denna självinsikt tagit längre tid att nå.

Hur hjälper yogan dig utanför mattan, ja i vardagliga situationer så att säga?
Mer generellt – kan du försöka sätta ord på vad yogan har betytt för dig?
Och vem inspirerar dig inom yoga och varför?

Det här ÄR svårt att sätta ord på. Att yogan fått en så stor plats i mitt liv har förändrat allt för mig. Jag tror inte det syns så mycket utifrån men jag känner det så starkt inifrån. Som jag skrev ovan fick upplevelserna på yogamattan mig att tro på mig själv, utanför mattan. Att jag är kababel till så oändligt mycket mer än jag trodde.

För mig handlar yoga definitivt inte bara om de fysiska poserna, asanas. Än mer handlar det om själv-kärlek, i alla möjliga aspekter av livet. På Instagram (och i det ”riktiga” livet ), pratar jag alltid om ”do what makes YOU happy”. Jag är otroligt och för evigt tacksam för den fantastiska hjälp jag fick under år av terapi. Men det var yogan som på riktigt fick mig att inse att det är jag som har makten över mitt liv. Om jag fokuserar på det fina i livet och gör sånt jag mår bra av (yoga, meditation, mat osv) så kommer mitt liv fyllas av mer glädje. Men om jag istället antar den passiva offerrollen (som jag gjort i stort sett hela mitt liv), där jag upplever att jag inte har kontrollen att förändra mitt mående, att det är yttre omständigheter som påverkar hur jag mår. Ja, då kommer jag att må dåligt, uppleva depression.

Sen har jag inte kommit till dessa insikter genom att gå på studio-klasser 2-3 gånger i veckan… Jag älskar att gå på studio-klasser, titta på online klasser för inspiration, lyssna på poddar och läsa bloggar och böcker om yoga/hälsa/personlig utveckling. Om jag känner mig ”off track” så älskar jag att lyssna på en podd för att hitta tillbaka till inspirationen. Mer poddar åt folket!

Det finns så många jag inspireras av (även de som inte handlar om yoga, gör det för mig på något sätt ändå)! Min familj och särskilt min lilla treåring och nu bebisen i magen, mina yoga-lärare här i Malmö, mina yogasystrar som jag träffade under trainingen, online plattformer såsom Yoga-Glo och oneoeight.com. Poddar som Yogaland, Yoga-talks, Good Life Project, Happier with Gretchen Rubin, Food pharmacy, From the heart with yoga girl, The minimalists, Tänk om det är så att…, Yoga Talk show with Lucas Rockwood, the Tony Robins podcast, Hälsosnack med Lotta och Victoria, Josefin och Vanja. Jag tar det som talar till mig och applicerar det i mitt eget liv.

Jag inspireras framförallt av ”vanliga” människor, som är lite avslappnade och vågar visa upp en allt annat än en perfekt fasad. Jag har själv börjat spela in online yoga videos och inspireras mycket av You Tube yogafenomenet Yoga with Adriene. Jag uppskattar verkligen hennes avslappnade sätt och hur hon vänder sig till och verkligen når den ”vanliga” människan (inte den avancerade yogin). Min ambition med mina online videos mm är just det. Att inspirera dom som kanske inte har utövat yoga tidigare, att våga testa och steg för steg förhoppningsvis få uppleva yogans potential.

Jag tycker att sociala medier och särskilt Instagram är ett fantastiskt forum för inspiration. OM det används på rätt sätt. Om du följer människor som inspirerar dig, som får dig att blir glad, våga testa nya grejer. Om du istället följer konton som ger dig (medveten eller omedveten) ångest och dåligt samvete för allt du ”borde” göra och hur du ”borde” se ut. Ja, då finns det bara en sak att göra. Avfölj och vänd ditt fokus åt ett annat håll. Det är faktiskt så enkelt, men många inser inte ens där att dom faktiskt har den makten att påverka sitt mående.

Yoga-breaks är numera en stor favorit för mig. 5-10 minuter här och där. Gör bra saker för fokus, produktivitet och välmående i största allmänhet.
Ja, förutom att själva upplevelsen i sig är riktigt härlig. Jag har hämtat mycket inspiration från dig här, stort tack för det!
Kan du beskriva lite hur dessa “yoga-breaks” kan se ut och vad de betyder för dig?

Först och främst, tack snälla! Det gör mig så glad då det är min innersta önskan att få människor att testa och inse att yoga/movement inte behöver vara att gå till en studio/gym i timmar utan att 5-10 minuter här och där gör stor skillnad på måendet. Mina yoga-breaks brukar vara framförallt när jag kommer till kontoret, inleder med 5-10 minuter asanas (inget avancerat utan hitta andetaget, twister, sträcka ut kroppen) och därefter 10 minuter meditation mha min favorit meditationsapp Ananda (guidad av Deepak Chopra).

Hemma är mina yoga-breaks ofta 1-5 minuter huvudstående, handstående på vägg. ÄLSKAR att handstående mot en vägg är så tillgängligt för i stort sett alla (enklast tycker jag är att stå mellan två väggar och ”klättra” upp med fötterna mot en av väggarna). Det bygger grym styrka i överkroppen, stabil core, frigör må-bra hormon, nytt syre till hjärnan.

Och här kommer vi in på din näst sista fråga om att ”bring out your inner child!”! Handstående tycker jag är en grym pose för att göra just det, eller balansövningar Kråkan, eller hänga i klätterställningen på utegymmet eller lekplatsen. Helt enkelt göra saker du tycker är roligt, med en attityd att göra det för att det känns spännande och väcker en nyfikenhet. INTE med en attityd som tynger din upplevelse. Att något måste vara perfekt och kontrollerat, bestämt på förhand. Gör istället det du känner för att göra, utan baktankar och mål. Gå till en lekplats och bara njut, titta på barnen och inspireras av hur dom leker och använder sina kroppar; utan mål, rädsla och perfektion. Istället är utforskarglädjen i fokus.

Avslutningsvis, som relativt nybliven yogalärare (grattis till det!):

Vad vill du säga till någon som är nyfiken på Yoga, men som kanske håller sig själv tillbaka pga osäkerhet?

 

Tack igen! Det första jag tänker på är att bara ”Just do it!” 5 minuter i barnets position, att bara sitta ner och andas, att testa nedåtgående hund är tusen gånger bättre än att inte göra något! Om man vet med sig att man inspireras av att ha andra människor runt om kring sig så rekommenderar jag verkligen att man går till en yoga-studio och testar olika klasser. För precis som min egen erfarenhet så är det inte säkert att man träffar rätt direkt. Men däremot är jag säker på att det finns någon yogaform för alla. Och så kan du lägga fördomen om att bli uttittad och dömd under en yogaklass åt sidan. Under en klass är alla så fokuserade på vad man själv gör och om det är något som tittar är det för att personen inspireras av det du gör!

Om man däremot blir avskräckt på bara tanken av att befinna sig på en yogaklass så kan jag varmt rekommenderar att kolla in yoga på nätet! Yoga with Adriene har mängder av jättefina klasser för nybörjare och om man vill ta sin praktik till en ytterligare nivå har exempelvis Yoga Glo mängder av klasser, skapade av grymma lärare med alla möjliga teman.

Och det allra viktigaste! Du behöver inga särskilda kläder eller ens en yoga matta för att komma igång IDAG. Det enda du behöver är din kropp och den bär du ju alltid med dig. Så pausa samhällets och vuxenvärldens måsten och borde, och bara rör på dig och gör sånt som känns bra i din kropp. Lite, lite varje dag är guld värt.

Responses

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

+