Storyn

Lite om vem jag är:

Oscar. Yes, det är jag som är pågen på bilden ovan. Några saker: Optimist, drömmare, nyfiken. Vill bidra positivt till samhället genom entreprenörskap, här med mycket fokus på välmående och mindset.

Slow.

Det som tilltalar mig allra mest med The Slow Movement är framförallt två saker. Mer tid och bättre kontakt.

Det handlar om bättre kontakt med oss själva, våra familjer, vårt samhälle, våra vänner. Bättre kontakt till maten vi äter, kläderna vi bär. Bättre kontakt med platserna vi bor på och besöker.

Det handlar om mer tid för tystnad, mer tid för vänskap, mer tid för att observera, mer tid för omtanke, mer tid för reflektion. Mer tid för det som får oss att må bra.

 

Mental styrka. 

Det här med mental styrka var ett intresse och eget behov som bara växte och växte.

Det egna behovet handlade först och främst om att bättre hantera negativitet från omgivningen. Inte döma mig själv så hårt. Och att på allvar börja våga göra en del av det som jag drömde om.

För det kom ganska mycket negativt där ett tag, många gånger från källor jag aldrig kunde ana. Framförallt efter att jag avvikit från vissa ”förväntningar” och istället börjat följa min egen väg.

Jag är idag ganska tacksam för det då det satte i gång en egen resa.

Jag komma till en punkt då negativitet från omgivningen, självtvivel och andra mentala barriärer påverkade mycket mindre än vad det gjorde. Så lite som möjligt. Så jag började röra mig i den riktningen.

Och med det hittade jag ett syfte som jag tyckte passade bra in i Slow School: vad häftigt om jag kunde skapa något som kan få andra att sätta igång en egen resa.

Det finns otroligt mycket som vi själva kan påverka. Så länge vi känner till och använder oss av rätt verktyg. Och har tålamod med och är snälla mot oss själva.

Resan

Story – varför jag startade. Vision 3 år framåt.

2009.

På universitetet. Har precis kommit igång med en kandidatexamen. Utöver det blir det även extrakurs, extrajobb x2.Och på det rätt många andra aktiviteter runtomkring. Delvis för att jag själv ville, såklart. Men det fanns också kulturella bitar i universitetsmiljön som jag lite för lättvindigt bara köpte. Göra, göra, göra. ”Du måste hela tiden maxa ditt cv, göra dig anställningsbar”. Det där funkar i nästan ett helt läsår, sen håller lågan på att slockna helt. Är totalt orkeslös ett tag och är faktiskt ganska nära att hoppa av utbildningen.

Också universitetet: På nån kurs får vi läsa om Slow food och Slow travel, medveten konsumtion och en del andra saker som verkligen tilltalar. Och något börjar växa så smått.

2013.

Kulturen jag befann mig i – jobbet förväntades gå före allt. Det var stenhård kritik. Det var en rädsla för att göra misstag. Det var en längtan efter något annat. Det blev en övertygelse om att det här med att jobba smartare alltid vinner över jobba hårdare i längden. Det blev ett avhopp. Det var en hälsa i dåligt skick. Framförallt mentalt.

2015

Efter småjobb hit och dit, nej efter nej på intervjuer förstår jag till sist – du ska ju starta eget. Jag tycker mig ha ganska många verktyg för det äventyr och de prövningar jag vet att det kommer innebära. Men jag känner att jag saknar vissa mentala bitar, på många sätt det viktigaste av allt. Så fullt fokus på det mentala. Och sakta men säkert börjar saker och ting att förändras.

När få tror på dig runtomkring, måste du göra allt du kan för att bygga upp tron på dig själv. Och söka dig till miljöer där du kan lära och inspireras av andra.

2017.

Experimenterar och gör en del misstag 2016, men lär mig i alla fall väldigt mycket. En del av processen,

Version 1 2017.

2018.

Här och nu. Version 2.

Visioner.

Planerar redan nu hur jag kan förena online med offline, sociala klubbar, skapa upplevelser och verktyg som leder till bättre kontakt, mental styrka, större välmående. Och så vidare.