En schysst prestationskultur är att jobba smart. I en schysst prestationskultur ingår därför att ibland försöka slutföra saker snabbare. Utan att för den sakens skull äventyra kvalitet. Utan att för den sakens skull sätta onödigt mycket press på sig själv.

Och med det sagt lämnar vi nu över ordet till Parkinsons lag.

Parkinsons lag – ”Arbete expanderar och fyller den tid som finns tillgänglig för att slutföra något.”

 

Parkinsons lag kan ses som ett mentalt hjälpmedel. Vi vill frigöra tid. Vi vill minska en uppgifts upplevda svårighet. En anledning till att Parkinsons lag tycks fungera så bra handlar om ovanan att tilldela vissa uppgifter mer tid än vad som egentligen är nödvändigt.

Vi kan väl ta ett exempel.

Säg att du har en vecka på dig att bli färdig med en uppgift. Och om vi räknar i effektiv tid tar uppgiften ungefär tre timmar att genomföra. Gissa vad som nu lätt riskerar att hända.

Att uppgiften upplevs som mer komplex än vad den är, vilket lätt leder till att den fyller upp onödigt mycket tid. Framförallt onödigt mycket tanketid.

Stress och oro över det som ska göras. Lätt att skjuta upp saker till sista minuten.

Ett scenario som är lätt att fastna i, vilket undertecknad gjort otaliga gånger.

På universitetet: Hade jag två månader på mig för skriva en uppsats, hade jag flera veckor på mig att plugga för tenta. Spelade ingen roll. Jag hamnade till slut ändå i samma båt massor av gånger. Sittandes de sista dygnen. Smått panikslagen. Ofta färdig precis innan deadline.

Det hela utvecklade sig till något slags självplågeri antar jag.

Men det var ett intressant fenomen. I veckor, ibland till och med i månader, kunde jag vara närmast paralyserad, lat, totalt oförmögen att få vettiga saker gjorda…för att sista veckan eller dagarna förvandlas till en maskin som inte kunde sluta förrän det var slut.

Om du så bara känner igen dig lite, lite grann i ovanstående dårskap – då tror jag faktiskt att du kan ha nytta av parkinsons lag.

Hur kan du använda Parkinsons lag?

Du kan hitta på deadlines om sådana inte existerar. Regler eller annat som stimulerar disciplin. Olika begränsningar till ditt arbete. Allt för att försöka bli så effektiv som möjligt.

“Jobba smartare, inte hårdare”

 

Tävla mot klockan

Välj en uppgift. Uppskatta hur lång tid du behöver för genomföra den.

Ge dig själv sedan hälften av den tiden för att slutföra respektive uppgift.

Behandla tidsbegränsningen som vilken deadline som helst. Med andra ord, ta den på allvar. Fram med tävlingsinstinkten. Nu är det klockan du tävlar du mot. En motståndare att besegra.

Fortfarande med kvalitet i det du gör.

Se det som en övning i att öka din produktivitet. Förhoppningsvis leder det också till bättre tidsuppskattning.

Koll på tidstjuvarna.

Kom bara ihåg: syftet är att göra saker på mindre tid, inte att kompromissa med kvalitet.

Ha koll på “tidstjuvarna”. Det vill säga sådant som du kanske tror tar en viss tid i anspråk, men i själva verket tar längre tid. Email, sociala medier, nyheter, möten och telefonsamtal är alla vanliga exempel.

Kartlägg hur mycket tid som tidstjuvarna lägger beslag på. Om du inte riktigt orkar det, vilket jag har full förståelse för, gör någon slags uppskattning. Sedan handlar det om att kapa tid.

Att aktivt välja bort saker, att kapa tid – det kan göra det lättare att identifiera det som skapar mest värde. Att scanna och identifiera de viktigaste mailen, eller de viktigaste och mest lärorika artiklarna. Och så vidare.

Responses

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

+