ensak

En schysst prestationskultur är att göra en sak åt gången. En schysst prestationskultur är att röra sig mer i den riktningen.

Studier kring det här med multitaskande tycks alltid landa i ungefär samma slutsats: Det är inte särskilt effektivt. Det är inte särskilt bra för vår produktivitet.  (Källor finns längre ner på sidan)

Frågor jag funderat lite på:

Är multitaskande en grundläggande färdighet som dagens kunskapsarbetare måste/förväntas bemästra? En slags badge of honor?

Eller är det något som mest finns för syns skull? För att vi ska verka upptagna?

Vad tror du själv?

Egna tankar: Beteendet uppmuntrades, det började ses som något självklart att behärska, beteendet spreds, för att sedan internaliseras. Det vill säga – det började ses som något självklart. Det blir således rätt svårt att stå kvar på perrongen när tåget väldigt bestämt sticker iväg åt detta håll.Jag som inte alls är programmerad för det där(vem är förresten det egentligen?) börjar givetvis undra: Varför fixar inte jag det där? Vad är det för fel på mig? Är du bara lat nu igen?

En sak måste vi emellertid prata om: Multitaska är en myt. Alltså själva ordet då. För vi multi-taskar egentligen inte, vi skiftar mellan olika saker. Vi sysslar med något som kallas för ”task switching”.

En sak i taget. Antingen pratar du, eller så läser du. Antingen läser du, eller så skriver du. Antingen lyssnar du, eller så läser du. En sak åt gången. Så när vi försöker göra två eller flera saker samtidigt, så gör vi inte två eller flera saker samtidigt – vi skiftar bara mellan olika saker.

Här är lite om vad studier har visat:

  • Det tar oftast längre tid att slutföra en specifik uppgift när du skiftar mellan olika – jämfört med när du fokuserar på att göra en åt gången.
  • Du löper större risk att göra misstag när du skiftar mellan olika uppgifter – jämfört med när du fokuserar på att göra en sak åt gången.
  • Ett skifte mellan olika uppgifter kanske bara tar en tiondels sekund, i bästa fall. Men många och snabba skiften leder lätt till stora produktivitetsförluster. Och så energiläckage på det.

Jag vet, väldigt logiska slutsatser. Men jag kände att det behövdes sägas. Undantag? Jodå, och då tänker jag på utförande av fysisk aktivitet, en sådan som vi är vana vid, samtidigt som vi utför en mental aktivitet.

Monotasking: Att fokusera på en sak åt gången.

Att ”monotaska” innebär kort och gott att ägna sig åt – och slutföra – en uppgift i taget. Vilket kanske kan låta både enkelt, obekvämt och lite skrämmande på samma gång. Om det senare, börja med små steg.  Experimentera, testa dig fram.

Principen är ganska enkel egentligen – alla upplevelser blir bättre när vi riktar den vår fulla uppmärksamhet. I ett jobbsammanhang, för att ta ett exempel – när vi är fokuserade och känner att framsteg görs, då är arbete ofta som mest meningsfullt, och då skänker det också som mest glädje.

Att öva på/Utmana sig själv:

Monotasking – att göra en sak åt gången. Förslag: Gör det i intervaller. Kanske börja med en timme? Bygg på efterhand. Reflektera. Och glöm inte, var snäll mot dig själv i den reflektionen. Oavsett hur det går. Se det som något att träna upp, snarare än något som du är bra eller dålig på just nu.

Ichigyo-zammai

När du bugar, då bör du bara buga, när du sitter, då bör du bara sitta, när du äter, då bör du bara äta. När du bara gör en sak i taget, då uttrycker du din sanna natur.”

Ichigyo-zammai”, japanskt fenomen. En strävan efter att vara fullständigt fokuserad under varje ögonblick som någonting utförs. En vacker och intressant idé.

Nästa steg: att om vi inte är fullt närvarande i det vi gör för stunden, så kan inte vår sanna natur uttryckas. Lättare sagt än gjort? Definitivt. Att bli bättre på att vara här och nu är inget som kommer av sig själv, det måste tränas upp. Här är några grejer som kan pusha oss i rätt riktning:

Bestäm redan i förväg att du ska göra något med full närvaro. “Bara gå”, “Bara läsa den här boken”, “Bara jobba med den här uppgiften”, “Bara umgås med den här personen.” Du kanske kommer uppleva stunder av “in-zoomat” medvetande, när du är fullt engagerad i ögonblicket. Du kommer garanterat uppleva stunder när du tänker på något annat, likaså stunder när något annat fångar din uppmärksamhet. Observera när detta sker…och återvänd till det du höll på med.

En annan intressant sak att kanske utmana sig själv lite med: Töm dig själv på förutfattade meningar om en aktivitet, låt dig istället styras av nyfikenhet kring upplevelsen. Tillåt dig själv att bli överraskad.

Bara skriv. Bara gå. Bara lyssna och ge någon din fulla uppmärksamhet. Det kan få oss att uppskatta mer, respektera mer, vara mer tacksamma. Och så vidare. Ichigyo-zammai.

Responses

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

+